Så jag kom upp till Göteborg 02:02 inatt och runt 02:30 satte jag mig på spårvagnen till Mikka och Lennart (=
Kom hit vit 3 och sen var det väl meningen att ja skulle lägga mig och sova men haha nej jag kröp ner jämte Mikka i soffan och vi kollade på Haven medan Lennart satt vid datorn. 

Det slutade iaf med att jag somnade i Mikkas famn med Gizmo vid benen, vaknade vid 7 när dom skulle iväg till Ullared och helt plötsligt kommer Mikka in till mig och frågar om jag vill följa med. Jag ligger alltså i soffan halvsovandes och fattar nadad, meningen att ja skulle vara hemma och chilla medan dom var iväg MEN dom hade en plts till i bilen så ja sa okej och fick 5 minuter på mig att fixa mig... öm ja ja tog snabbt fram kläder, sjukt trött och helt borta klädde ja på mig, fixade sminket, tog på mig ytterkläderna och typ stod och sov i hallen ^^ 

Iaf vi kom ut i bilen där fick jag sitta mellan Lennart och Mikka eftersom ja var minst och där somnade jag - som jäkligt gott med.

Framme vid Ullared, ja det var inte varmt precis men det var ingen kö in som tur var men jädrar vad det kryllade av folk där inne. Jag bestämde mig för att köra kundvagnen och råkade visst köra på några människor, efter ett 10 tal gången slutade ja be om ursäkt till dom och gjorde som alla andra där inne - sket fullständigt i vilket. 

Lennart och hans mamma och en annan gick iväg på ett håll och jag och Mikka på ett annat - kläderna *hihi*

Mikka hade sagt innan att om ja såg någon ja ville ha skulle ja säga till och alla som känner mig vet att ja e inte bra på sånt för ja vill klara mig själv och inte få köpt av andra. 

Det slutade med att Mikka köpt till mig:

* 2 st fluffiga mys tröjor

* 2 st skärp

* underkläder

* 1 st ny skinnjacka

Kan ju säga att ja har smått ångest över det men hon ville och ja var för trött att säga emot sen hade ja inget att säga till om ändå. 

Detta var min födelsedagspressent/inflyttningspressent/julklapp ^^

Är sjukt tacksam för grejerna och alla grejer SKRIKER jag ^^

Idag när vi var där så raderade ja även hans nummer och alla sms - kändes sjukt skönt och förvånandsvärt bra. Inga som helst ånger där inte (=

Sen blev det iaf mat *nam nam* och sen skulle vi åka hem, ja somnade såklart i bilen hem igen haha och väl hemma somnade ja i sängen hos Mikka. 

Den kvinnan vet hur man får mig till att somna. 

Denna kvinna betyder så extremt mycket för mig, finns inga ord till hur mycket ja älskar och värdesätter henne. <3

*over and out*

Behöver skrika av mig så ja hoppas man känner hatet/ilskan och hur sårad jag är.

Kan inte ens börja beskriva hur mycket du sårat mig eller vad ja känner... detta är ett försök. 

Synd du aldrig kommer läsa detta ändå. 

Det är helt otroligt hur någon kan gå från att säga att dom vill ha en till att helt plötsligt inte vilja det, allt i loppet av 4 veckor - knappt det. 

Du skickade till mig att du velat ha mig i 18 månadet, du skrev att du skulle göra inprincip vad som helst för att få mig, du sa i bilen att ja var nog den du ville dela ditt liv med och att du vill ha mig. Du sa att jag var din drömtjej, du sa att du föll lika hårt denna gången, du sa att du ångrade allt du gjort och att du var beredd att visa mig vad ja betydde för dig. 

Du sa att du hade förrändrats. 

Igår, jag trodde på dina ursäkter, jag trodde att dina kyssar var så pass fulla av kärlek som dom verkade, jag började lita på dig, jag sket i vad andra sa om dig att du bara skulle såra mig igen, att du bara lekte med mig, att du inte har något samvete att allt du gjorde var att få mig i säng.

Jag bad dig hålla allt hemligt vilket du gjorde, jag ville berätta för folk om dig när jag var säker på dig. Jag började berätta för folk om dig, alla tyckte jag var totalt blåst och dum i huvudet som ens tänkte tanken. Jag var beredd att berätta allt för min syster som skulle varit de slutgiltliga beviset på tillit från min sida till dig - detta hade ja tänkt göra på söndag MEN DU förstörde allt som vanligt. 

Vi satt igår i 4 timmar och pratade och dina ursäkter trodde jag på, det lät som dom kom från hjärtat. Jag har sagt hela tiden att jag vill ha dig. Du visste hur mkt du betyder för mig, hur starkt ja kände för dig för enligt dig kände du lika starkt för mig, Vi kan INTE vara vänner vilket vi båda vet om, jag var beredd att ge upp vänskaper för din skull, få enormt med skit från alla håll. Jag var beredd på att lämna det förflutna bakom mig/oss och satsa på nuet MEN NEJ. 

I slutändan ville du inte ha mig, du som sagt att du skulle göra inprincip vadsomhelst för att få mig, du som sa att du ville ha mig, du som sa att det skulle bli vi MEN NEJ. 

Din patetiska anledning att du inte vågade för att du var rädd att såra mig längre fram - ja köper det inte. Jag var beredd att ta den chansen, var beredd att bli din och kämpa med dig MEN NEJ. 

Istället för att ta tag i chansen och vara med mig så backade DU.. Du försökte hitta lösningar vilket gjorde mig frustrerad , arg och ledsen. Jag var lika rädd men var beredd på riskerna. 

Ingen får mig att må så bra som du gör, ingen får mig att känna som du göra och enligt dig kände du samma sak om mig. Var iaf det du sa - skitsnack alltså. 

Hade du sagt att du inte ville vara med mig just nu pg av Jon, det hade ja köpt, det hade ja förstått, att du ville vänta tills jag var helt fri från honom - jag var beredd på att ge det förslaget och ja försökte MEN det tog stop i halsen. 

Jag har varit ärlig och tydlig från dag 1 - jag vill ha dig. 

Du påstår att du varit ätlig från dag 1 - du vill ha mig.

Men ändå släpper du taget om mig - igen!

Att chansa hade varit värt risken, JAG ÄR VÄRD DEN RISKEN! 

Jag är värd att satsa på!

Men tydligen anser inte du det. Det är dig det är fel på!

Att du ens har mage att sitta och säaga allt du sagt och sen bara låta mig gå - det sårar mer än något annat. Detta sårar så mycket mer än allt du någonsin gjort, detta sårar mer än möjligheten att bli sårad i framtiden. 

Du säger att du inte vill såra mig ändå gör du det MED VILJE. 

Du viste precis vad du gjorde, du viste precis vad utgången var men ändå gick du med på att ge mig den där kyssen, den där kyssen som var full av känslor och hopp. Du viste hela tiden att du skulle säga hejdå men lät mig tro att du ville ha mig, att du för en gång skull skulle stå vid ditt ord.

Du bara lekte med mig! 

Hade du verkligen velat ha mig hade du stoppat mig när jag klev ur bilen och gick men istället försvann du fort därifrån. 

Du fick mig att lita på dig igen, du fick mig att tro på dina ord, du fick mig att käanna för dig igen, du fick mig att börja kämpa för dig igen, du fick mig att våga bli sårad MEN du bara lekte med mig. 

Du fick vad du ville sen stack du. 

Alla känslor jag har för dig, allt jag känner för dig förvandlades till avsky och till hat - ett hat mot dig mot allt du gjort mot mig. 

Jag grät när jag lämnade bilen, jag grät i lägenheten, jag grät i telefonen när jag pratade med Mikka men ALDRIG mer!

Du är inte värd mina tårar, jag sa till mig själv att jag är värd bättre, att du inte ens är värd en tanke. 

Jag slutade gråta och jag kommer inte gråta mer över dig. 

Detta var din SISTA chans, detta var DITT val inte mitt. 

Hoppas du är nöjd med dig själv och ditt val.

Hoppas det gjorde ont när jag lämnade dig igår. 

Hoppas verkligen från djupet av mitt hjärta att du blir utsatt för samma sak - kanske du lär dig då att sluta leka med andras känslor. 

Det är bara en sak jag ångrar och det är att jag inte stannade kvar för att se dig i ögonen och säga dessa orden, så du verkligen kunde känna hur mycket jag menar varenda ord och hur alla mina känslor för dig förvandlats till detta. 

Är så oerhört frustrerad nu!
Jag flyttar snart och de är en jäkla tur för ja klättrar på väggarna!
Utåt kanske allt verkar bra men i helvete heller, ja känner att allt är INTE bra sen att han förmodligen tycker det är bra kan ja inte göra något åt, orkar inte, är för arg just nu!

Tvättade idag och ena maskinen hade gått söndag så jag sa till Jon att vi var tvugna att hänga upp en del i lägenheten, vi kunde tvätta de stösta först och de kunde få hänga i torkrummet och de andra som inte fick plats i lägenheten - vi har liksom plats men de blir tvätt överallt. Skönt och ha rent iaf men NEJ.
Det skulle absolut INTE hänga någon tvätt i lägenheten utan han skulle åka hem till sina förräldrar i helgen och tvätta fast de finns plats i lägenheten och vi behöver rena handdukar och sånt men nej nej.
Orkade inte argumentera för efter 10 minuter så nej - jag orkar bara inte har ingen ork till det.
Men iaf jag började tvätta och andra rundan fick han följa med ner - hjälpas åt du vet men de blev sura miner för de och när vi kom ner bad ja om den lilla nycklen till hänglåset så ja kunde hämta rullgrejen man lägger tvätt i för ja hade ställt in den där men det lyssnade han INTE på och när han upptäckte att ja inte tagit ut tvätten och börjat hänga upp så blev han sur och ja sa till honom att för att kunna göra de OCH starta en ny maskin behöver ja rullvagnen.
Hsn blev sur och sa till mig att slutat titta på honom på de sättet, vafan förväntar han sig att ja ska glo in i väggen och ignorera honom som han ignorerar mig?!? Nej fan heller.

Fick iaf in andra maskinen och tvätten upphängd sen upp fort som fan i soffan (han då) och satte sig vid tv:en. Jag hann knappt innanför dörren. Sen sa han de att han skulle ju tvätta hos sina förräldrar i helgen så vi fick tvätta allt förutom handdukar och sängkläder och om de vi tvättade nu inte fick plats där nere kunde ja hänga upp de i lägenheten..

HALLÅ?!? Jag skulle precis INTE göra de men när han såager det så är det okej. Jag blir galen alltså!
Och hans förräldrar är helt underbara och de e toppen att vi kan åka dit och tvätta men kom igen, vi hade fått plats och vi hade hunnit men nej nej det ska vara på hans villkor och detta är inte allt.

Maten vi äter, ja de är han som bestämmer, vill ja ha något speciellt så nej nej det är för dyrt, de kan vi INTE lägga pengar på om ja så bara vill ha de EN GÅNG nej nej de kan ju bli en vanesak...*suck*
Han får mig att framstå som jag vet inte... de börjar kännas som min mamma och min mamma har INTE varit okej till mig, Jon är en översittare och det syns väldigt ofta MEN folk utåt kan inte se de för då verkar han vara en underbar kille. Vilken han är men ja fixar inte översittandet, svartsjukan och att han ska kolla igenom mina grejer, vill veta i minsta detalj vad jag gjort osv.
Till och med hans syster tycker han är en översittare och extremt känslig av sig.

Nej jag överreagerar inte, jag blir bara så sjukt irriterad.
Som igår! ooooooo igår är ett annat exempel på min vardag.

Jag var sjukt hungrig så jag gick och åt, hade Mikka i telefonen och de var mys, sen kom Jon hem och ja och Mikka lade på luren och det första han säger är "äter du? men hur ska vi göra med maten ja tagit fram?" och ja sa som de var ja hade inte hunnit äta på hena dagen (skolan) så jag var tvungen att äta något fåor ja var svinhungrig och de var bara nudlar men då blev han skit sur och ansåg att ja kunde väntat tills han kom hem... mmm visst ja skulle gå hungrig menar han då :/
Sen gjorde han mat till sig sjåalv och mitt i allt såager han att det finns lite potatisgratäng till mig om ja vill ha och ja frågade om han var säker och han sa ja så ja gick ut och tog extremt LITE.
Då får ja höra en stund efter att ja ville ju inte ha mat så nu hade han inte gjort tillräckligt med mat.. jag bara satt där och blev så irriterad. sa det till honom att där fanns mer till honom om han skulle ha ja kunde lägga tillbaka de ja tagit men nej nej oj vad jobbigt allt blev och de slutade med att han ändå inte skulle ha och fick slänga maten.

Jag vill bara flytta, jag orkar inte hålla på mer, detta händer varje dag!
Och sen när han lägger sig och jag sitter och pluggar då skickar han sms att han vill mysa, frågar om vi ska kramas om ja bara kan komma in i 5 minuter för han behöver prata med mig osv.
Jag får INTE mycket gjort och han blir sur när ja säger att ja måste plugga, kanske behöver sitta upp hela natten osv.
Han e på mig hela tiden att ja måste fixa skolan så ja kan få csn, det vet ja väl om han behöver INTE dra upp det hela tiden. Jag är extremt tacksam att jag har mitt jobb så jag klarar mig.

Har idag sutit och räknat på om ja har råd att skaffa en dator och det har jag men shiiiit vilket helvete det blev när jag sa det till honom *suckar*

Är hos min syster rätt ofta men ja kan inte bosätta mig där, får stå ut här..

22 dagar kvar sen får ja flytta!

*over and out*